I vilket en bon-homme visar vägen…

Fader Talebot

Så blir det snart morgon och den blandade truppen packar ihop sina saker och gör sig redo att ge sig av. De rider tillbaka till vägkorset där Robine påstod sig ha sett Theoron tidigare. Man söker genom området närmast vägkorsningen i jakten efter ledtrådar. Dessvärre finner man inget av större intresse. Det bestäms att följa den igenvuxna vägen, numera en sällan använd stig en bit in i vegetationen. När man väl passerat de täta och taggiga buskarna ser de snart en öppning bland träden. Där knäböjer en mansfigur vid sidan av stigen. Robine blir ivrig och börjar springa fram när hon plötsigt hejdar sig. Hon känner igen fader Talebot, en ”bonshomme” eller renlärig Kathar.

Truppen närmar sig mannen och han vänder och reser sig. Man utbyter artighetsfraser och ser att han står bredvid en stor, mossig stentavla, tre gånger fem fot, med ett krucifix ingraverat som ligger i gräset vid sidan av vägen. Talebot förklarar att under stenen vilar kvarlevorna efter två syndare, en självmördare och en äktenskapsbryterska.

Syndarna

Han fortsätter att berätta att för ungefär tjugo år sedan , i en liten by i skogen, bodde det ett ungt, gift par. Kvinnan hade, mot sin vilja, blivit indraget i ett förhållande med en lokal adelsman. När hon bekände detta för sin man blev han fullständigt rasande. Han bad sin fru fly, vilket hon också gjorde. Men han kunde inte besinna sig utan jagade henne och slog ihjäl henne med en stor sten just på denna plats. Adelsmannen fick höra om brottet och begärde att den mördande maken skulle gripas och hängas för sitt brott. Men när adelsmannens män tog sig in i parets skjul för att gripa honom, fann de att han, av sorg, hade ökat sin skuldbörda genom att ta sitt eget liv.

Och, tillägger Talebot, så fruktansvärda var denna mans, kvinnas och adelsmans brott och synder att Demoner frigjordes i från självaste Helvetet. Dessa demoner attackerade så parets by, vilket också låg på adelsmannens mark. Byn förintades, tillsammans med ett närliggande Eremitage. Ingen vågar sig fram till byn längre. Alla är rädda för de vålnader och demoner som säkerligen fortfarande härjar där.

Ett gott råd

Theoron säger han sig också ha hört talas om under flera års tid och som är någon som söker ”astrologerna” för att ge dem något. Han har också hört den mystiske mannens signalement flera gånger och vet att han inte har åldrats under danna tid.

”Sannerligen måste denna karl varit ondskefull.”, säger Talebot, ”Ty hans skepnad har bundits vid jorden. Han måste i sanningen vara en vålnad från den förstörda byn, ty han har bara skådats i runt detta område. Ja, ondskefull är han sannerligen och ni kommer själva att spä på er synd och skuld om ni följer hans spår. Skynda er att rädda era egna, odödliga själar genom att vända om. Denna mans gåva kan bara öka era synder, ty Djävulens gåvor kan inte prisas…”

”Nej, vänd om, mina barn!”, säger Talebot, ”Själarna i den ruinerade byn valde sina synder medan de levde, och Gud straffar dem av en anledning, en anledning som dödliga inte ska mixtra med. Den bästa medicinen för de plågade bybornas själar är ändå Bön. Och du mitt barn”, säger han till Robine, ”om du nu vill söka sanningen om Jorden och Himmelen i den förstörda byn, så har du min välsignelse men inget mer.” >>>