I vilket en märklig plats finnes…

Längs den övergivna stigen

Partyt fortsätter längs den övergivna stigen djupare in i skogen. Stigen rör sig i sydvästlig riktning upp mot en bergskam. Det är kyligt i luften men den steniga och oländiga terrängen gör att alla snart börjar stånka. Förutom de tunga andetagen sänker sig en tystnad över sällskapet. Vid lunchtid gör man halt och förbereder hastigt en enkel måltid som intages under en koncentrerad tystnad. Man tar strax därefter på sig ryggsäckarna och ger sig iväg igen. En stund senare kommer man upp på bergskammen och de som vände sig om kunde tydligt se Val du Boque ligga utsträckt i nord och ost. På andra sidan kammen kan man skymta något som ser ut som i öppning i den ovanligt täta skogen strax bortom nästa bergskam. Men det gäller att skynda sig om man ska hinna fram innan kvällen…

Efter en bra stund passerar man en liten, förruttnad bro som har kollapsat och fallit ner i en uttorkad bäck. Man hittar också spår efter ett förfallet torp. Torpet har totalt fallit samman och det enda som återstår är några ruttna hörnstolpar och nedfallna takbjälkar. Man hittar även några människoben spridda runt torpet.

Flickan

När kvällen nalkas börjar gruppen klättra upp ur dalen. Marken är stenigare och undervegetationen är glesare. Slutligen når man något som ser ut som ett värdshus, vilket är märkligt för att varken väg eller boningar kan skönjas i området. Runt värdshuset kan man se några mindre fält och man hör bräkandet från ett par getter i närheten. Framför värdhuset finns ett par bord och bänkar bredvid dem, alla kraftigt mossiga och förruttnade. En skylt hänger över dörren men färgen den målats med har för länge sedan sköljts bort.

När gruppen närmar sig värdshuset ser de hur dörren öppnas och en liten flicka kommer ut. Hon vandrar i väg mot skogen, bort från truppen och verkar inte ta notis om de storögda besökarna. Några av medlemmarna i truppen följer efter flickan som går ut en bra bit in i skogen till något som ser ut att vara en förfallen stuga som inte bebotts på många, många år. De följer efter flickan in i stugan och står sedan öga mot öga med henne. Hon ser lite förvånad ut över att se främlingarna i sitt hus men svarar glatt på frågor. Hon berättar att hon heter Adaline och har varit på värdshuset för att fråga efter sin far som hon snart väntar hem och som har varit ute i skogen och jagat till middagen. Man kan se att det är stora hål i väggar och tak och att halmen till sängen ruttnat bort och sängkläderna är smutsiga och malätna. Man kan också se att kastrullerna vid eldstaden är fulla av spindelväv och att eldstaden i sig inte använts på länge.

Det är uppenbart att något inte stämmer här och när man försöker ta tag i flicka så går det inte… Händerna går rakt igenom henne som om hon vore luft. Hon berättar att igår så kom det en främling till byn och att hon såg honom vid Eremitaget. Flickans glada skratt liksom flickan själv upplöses därefter i tomma intet och håret börjar resa sig i nacken. På golvet hittar man en liten pöl med blod… >>>