¶ Medborgarskap har ingen ringa betydelse inom Imperiet och andra interstellära samhällen. Det kan kanske förvåna att många som bor och arbetar i det Tredje Imperiet faktiskt inte är Imperiella medborgare, trots att de är födda på en värld inom Imperiet och har levt hela sina liv där.

Imperiellt medborgarskap är inget som normalt ärvs eller lättvindigt ges, utan måste förtjänas. Det betyder att den som vill erhålla fullt Imperiellt medborgarskap måste frivilligt tjänstgöra en tur (minst fyra år) i någon av Imperiets tjänstegrenar (scout-tjänsten, flottan, marinen, armén, handelskåren, diplomatkåren eller annan godkänd Imperiell tjänst) och avsluta den med goda vitsord, för att sedan kunna ansöka om imperiellt medborgarskap. Tjänstgöringen är helt frivillig och man kan sluta sin tjänstgöring när som helst (utom under pågående operation; såsom strid eller annat direkt beordrat uppdrag) men då förlorar man också möjligheten att tjänstgöra igen och erhålla Imperiellt medborgarskap.

Det är inte ovanligt att sk. barbarii, dvs. medborgare från världar utanför Imperiet tjänstgör och på så sätt vinner Imperiellt medborgarskap. Dessa utnyttjas ofta av officerarna i sina förband under slavliknande förhållanden till att ofta göra de allra smutsigaste jobben eller även rena självmordsuppdrag.

Som medborgare i Imperiet, sk. cives, följer vissa grundläggande rättigheter. Exempelvis har bara Imperiella medborgare rätt att rösta i val till Imperiella kongressen eller andra förtroendeämbeten eller ställa upp som kandidat och bli vald till densamma. Imperiella medborgare har också rätt att resa till, bosätta sig och arbeta var de vill bland de världar och länder som tillhör Imperiet. Dock inte till gul- eller rödmarkerade världar inom Imperiet, där gäller särskilda resevillkor även för Imperiella medborgare.

Undantaget till regeln om intjänande av medborgarskap är de sk. patricii; dvs. ättlingar till den ursprungliga Imperiella adeln (ofta av vilansk härkomst) som alla ärver sina medborgarskap. När det kommer andra adelssläkter, de sk. aristokratii så får endast en arvinge av direkt blod (oftast det äldsta barnet) till adelsfamiljen ärva sin titel och således också sitt Imperiella medborgarskap. Barn till aristokraterna betraktas som Imperiella medborgare fram till nyåret det år de fyller 18 eller görs arvslösa, vilket som inträffar senast. Adliga med flera titlar fördelar ofta (men inte alltid) dessa titlar mellan sina barn. Barn som som inte erhåller någon Imperiell titel erhåller heller inget Imperiellt medborgarskap utan måste tjänstgöra. Och även om det finns många adliga som innehar imperiella ämbeten så är det vanligt bland vissa adliga att det är under deras värdighet att beblanda sig med ”ofrälset” och röstar därför inte i allmänna val. Ω