I vilket truppen \u00f6veraskas av ett bakh\u00e5ll men f\u00e5r ov\u00e4ntad hj\u00e4lp…<\/p>\n
Med Stormryttaren undanr\u00f6jd sl\u00e5r sig truppen till ro i den fridfulla gl\u00e4ntan bredvid St. Fab\u00eda’s grav. T\u00e4ltet sl\u00e5s upp och det verkar bli en klar men lite kall och fuktigt h\u00f6stnatt. En mindre brasa t\u00e4nds och man \u00e4ter och diskuterar dagens h\u00e4ndelser. F\u00f6r mycket har h\u00e4nt denna dag!<\/p>\n
Fram\u00e5t natten, n\u00e4r alla verkar ha slagit sig till ro, h\u00f6rs ett fruktansv\u00e4rt skrik. Ett skrik som verkligen f\u00e5r blodet att frysa till is. Den tunna m\u00e5nskivan som alltj\u00e4mt ger ett begr\u00e4nsat ljuset m\u00f6rknar pl\u00f6tsligt d\u00e5 n\u00e5got stort flyger f\u00f6rbi den. Lucienne vaknar och frammanar kraft f\u00f6r att lyfta sig en bit \u00f6ver tr\u00e4dtopparna f\u00f6r att se efter vad det kunde ha varit. Hon hinner knappt mer \u00e4n sticka upp n\u00e4san \u00f6ver l\u00f6vverket f\u00f6rr\u00e4n n\u00e5got enormt kommer flygandes rakt emot henne.<\/p>\n
Hon faller till marken och undg\u00e5r att bli p\u00e5flugen, hon hejdar fallet i sista stund och landar just som himlen f\u00f6rm\u00f6rkas n\u00e4r den enorma varelsen flyger \u00f6ver l\u00e4gret. Vinden fr\u00e5n vingslagen f\u00e5r tr\u00e4den att b\u00e5gna och t\u00e4ltet att fladdra vilt. En fruktansv\u00e4rd stank s\u00e4nker sig \u00f6ver l\u00e4gret n\u00e4r varelsen passerat och alla hostar av de kv\u00e4ljningar detta ger. Detta var ingen dr\u00f6m. Lucienne chockas n\u00e4r hon t\u00e4nker efter p\u00e5 vad hon s\u00e5g: ”Var det inte en ryttare jag s\u00e5g, sittandes i en sadel p\u00e5 den d\u00e4r varelsens l\u00e5nga hals?”<\/p>\n
Nu blir det full aktivitet i l\u00e4gret. Om alla var vaksamma f\u00f6rut s\u00e5 var det ingenting mot nu. Alla \u00e4r klarvakna st\u00e4ller sig fr\u00e5gandes till Magi:erna vad man b\u00f6r g\u00f6ra nu. Lucienne och Caeron samr\u00e5der och kommer \u00f6verens om att det vore vansinne att snubbla runt i skogen i m\u00f6rkret, Ram\u00f3n tilldelas uppgiften att h\u00e5lla koll runt l\u00e4gret och varna f\u00f6r eventuella faror. \u00d6vriga turas om att h\u00e5lla vakt och Torlen fastst\u00e4ller ordningen.<\/p>\n
Efter n\u00e5gra timmar m\u00e4rker Ram\u00f3n n\u00e5got som v\u00e4ldigt f\u00e5 \u00f6ver huvudtaget skulle kunna uppfatta. Kanske var det den svaga vinden som bar ljudet, kanske var det intensiteten i Ram\u00f3ns sinne som fick honom att uppleva det. Ljudet var dock omissk\u00e4nnligt. N\u00e5gon eller n\u00e5gra var i ant\u00e5gande p\u00e5 berget och det verkade komma n\u00e4rmare. Men det var inte ljudet av torra kvistar som trampas s\u00f6nder eller grenar som f\u00f6ses \u00e5t sidan eller ljudet av snubblande f\u00f6tter i m\u00f6rkret, f\u00f6r n\u00e5gra s\u00e5dana ljud fanns inte att h\u00f6ra. Utan det var det svaga ljudet av m\u00e5nga l\u00e4tta f\u00f6tter p\u00e5 skyndsam marsch genom terr\u00e4ngen som han ytterst svagt men mycket tydligt kunde uppfatta.<\/p>\n
Efter att ha varnat truppen tog Ram\u00f3n och g\u00f6mde sig i l\u00f6vverket, en bit in bland tr\u00e4den, f\u00f6r att kanske f\u00e5 en skymt av vad eller vilka det var som s\u00e5 skickligt r\u00f6rde sig genom skogen mot deras l\u00e4ger. Nog f\u00f6r att han hade levt l\u00e4nge i vildmarken och jagat djur och letat efter m\u00e4nniskor men det h\u00e4r l\u00e4t inte som n\u00e5got djur eller m\u00e4nniska han hade st\u00f6tt p\u00e5 i skogen. De \u00f6vriga \u00f6vergav t\u00e4ltet raskt och drog sig bort mot motst\u00e5ende sida av gl\u00e4ntan. D\u00e4r lade de sig beredda till f\u00f6rsvar mot vad det nu m\u00e5nde vara som var p\u00e5 v\u00e4g emot dem.<\/p>\n
En stund senare, vilket i m\u00f6rkret, fukten och kylan verkade som en evighet, stod det klart att hela den syd\u00f6stra sidan av gl\u00e4ntans skogskant, kryllade av sm\u00e5, bev\u00e4pnade varelser med l\u00e5nga armar. I detta \u00f6gonblick s\u00e5g truppen, som tagit skydd i den nordv\u00e4stra skogskanten, tydligt att de inte l\u00e4ngre var ensamma d\u00e4r de l\u00e5g, tryckta mot marken. Mitt ibland dem kunde de pl\u00f6tsligt sk\u00f6nja\u00a0l\u00e5nga, spensliga, m\u00e4nniskoliknande varelser, med m\u00f6rka kl\u00e4der, fina drag och sp\u00e4nda pilb\u00e5gar.<\/p>\n
Efter att ha b\u00e5de sett och k\u00e4nt doften av de m\u00f6rka varelserna som r\u00f6rde sig nere p\u00e5 marken, besl\u00f6t sig Ram\u00f3n f\u00f6r att han hade sett nog. Kanske ville han undvika att bli omringad av varelserna. Han hoppade raskt ner fr\u00e5n tr\u00e4det och tog ett j\u00e4tte spr\u00e5ng. D\u00e4rmed lyckades han slingra sig ur greppet fr\u00e5n en m\u00e4ngd armar som str\u00e4ckte sig upp efter honom. Han tog sats \u00f6ver t\u00e4ltet och sprang hals \u00f6ver huvud tv\u00e4rs \u00f6ver gl\u00e4ntan i riktning mot skogen p\u00e5 andra sidan. Medan han sprang f\u00f6r sitt liv kunde han och de andra som g\u00f6mde sig i skogen, tydligt h\u00f6ra ljudet av pilar som sl\u00e4pptes fr\u00e5n sina str\u00e4ngar.<\/p>\n
De vassa pilarna vinade f\u00f6rbi Ram\u00f3ns huvud och han k\u00e4nde att n\u00e5gra satte sig i hans ryggs\u00e4ck. Men just som han skulle till och ta klivet in i den m\u00f6rka skogen k\u00e4nde han en skarp sm\u00e4rta i sin v\u00e4nstra sida. En pil hade penetrerat hans l\u00e4derrustning och borrat sig djupt in i hans rygg, strax \u00f6ver v\u00e4nstra h\u00f6ften. Utan att stanna rusade han vidare som ett jagat och skadeskjutet djur, rakt nerf\u00f6r berget. Ljudet av hans framfart genom den kolsvarta skogen h\u00f6rdes en bra stund d\u00e4refter och han m\u00e5ste ha \u00e5dragit sig m\u00e5nga bl\u00e5m\u00e4rken och rivs\u00e5r d\u00e4r han halvt sprang, halvt tumlade nerf\u00f6r berget och in i stenblock och taggbuskar.<\/p>\n
D\u00e4r truppen l\u00e5g och bevittnade detta h\u00e4nde nu n\u00e5got m\u00e4rkligt, en av de finlemmade varelserna som just uppenbarat sig f\u00f6r truppen tilltalade Lucienne p\u00e5 en mycket \u00e5lderdomlig men fullt begriplig Langue d’Oc. Denne man, f\u00f6r han s\u00e5g mycket m\u00e4nsklig ut, om \u00e4n tidl\u00f6s och obefl\u00e4ckad, f\u00f6rde sig som gruppens ledare och sade till Lucienne: ”Det finns ingen tid att f\u00f6rlora. Om ni vill r\u00e4dda era liv s\u00e5 f\u00f6lj stigen som b\u00f6rjar vid stubben d\u00e4r borta”. Trots att han hade v\u00e4nt sig mot Lucienne k\u00e4nde alla som att han talade just och enbart till dem. Hans r\u00f6st var fast och lugnande. Och trots att det var m\u00f6rkt kunde de se hans ansikte som om det lysts upp av stj\u00e4rnljus. Och n\u00e4r de v\u00e4nde sig i riktningen som han pekade, kunde de klart se, d\u00e4r det tidigare bara varit m\u00f6rker, vid en stubbe en bit in i skogen, en stig som ledde nerf\u00f6r berget.<\/p>\n
Med n\u00e5gra tafatta ord tog truppen hastigt avsked och kunde skyndsamt men s\u00e4kert f\u00f6lja stigen nerf\u00f6r berget. Vid sidan om stigen var det m\u00f6rkt och sn\u00e5rigt, och det hade varit om\u00f6jligt att ta sig fram d\u00e4r s\u00e5 snabbt som de gjorde p\u00e5 stigen. Bakom sig, uppe vid gl\u00e4ntan, kunde truppen h\u00f6ra ljudet av sv\u00e4rd som m\u00f6ttes och hiskeliga vr\u00e5l och tjut. Vartefter som de n\u00e4rmade sig bergets fot avtog emellertid stridsljudet uppifr\u00e5n berget, f\u00f6r att sedan tystna helt n\u00e4r de b\u00f6rjade n\u00e4rma sig floden. N\u00e4r de till slut klev ur skogen nere vid floden m\u00f6ttes de av solens f\u00f6rsta str\u00e5lar fr\u00e5n bakom berget, en ny gryning, en ny dag. >>><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I vilket truppen \u00f6veraskas av ett bakh\u00e5ll men f\u00e5r ov\u00e4ntad hj\u00e4lp… En lugn gl\u00e4nta Med Stormryttaren undanr\u00f6jd sl\u00e5r sig truppen till ro i den fridfulla gl\u00e4ntan bredvid St. Fab\u00eda’s grav. T\u00e4ltet sl\u00e5s upp och det verkar bli en klar men lite kall och fuktigt h\u00f6stnatt. En mindre brasa t\u00e4nds och man \u00e4ter och diskuterar dagens … Continue reading