I vilket en främling erbjuder oväntad hjälp..

Snabba ryck

Lucienne och Torlen hinner inte mer än nicka åt varandra förrän Robine börjar marchera iväg. ”Vänta lite”, säger Lucienne, ”vi behöver proviantera och hämta mera hjälp. Vi skulle behöva gå tillbaka till Mistridge och rapportera, innan vi kan gå vidare.”

”Ja, ni får göra vad ni vill men jag tänker undersöka detta genast”, säger Robine, ”Kom nu Chanoine!”.

Lucienne suckar uppgivet.

Torlen räknar oroligt. ”Clobi och Lorine, tillsammans med mig är förvisso en minimal vakt”, tänker han. ”Jag skulle känna mig tryggare om Jeremé följde med oss också men vi har Caeron ute i skogen och Ramón är borta, inte bra alls… Jeremé måste tillbaka till Mistridge för att rapportera och läka sin brännskada.”

”Torlen!”, ropar Lucienne, ”Vi måste ge oss av nu innan vi missar vår chans.”

”Ja, Magus.”, suckar Torlen.

Iacobus gör entré

”Ursäkta, mademoiselle!”, säger plötsligt en man med kraftig italiensk brytning. Både Lucienne och Robine vänder sig om. ”Jag tror jag kan hjälpa er”, säger mannen och bugar sig, ”Jag kunde inte hjälpa att överhöra er diskussion. Det låter fullkomligt fascinerande.”

”Och vem är ni?”, frågar Lucienne.

”Ursäkta mig, mademoiselle. Mitt namn är Iacobus.”, säger främlingen, ”Med mig har jag min vän monseignor d’Assini, vår vakt, Armans samt våra bärare. Vi har rest ända från Rom och är på väg till Mistridge för att träffa den store Grimgroth. Det vi har hört om denne Theoron låter mycket intressant. Vi slår gärna följe med er dit om ni sedan kan visa oss till Mistridge.”

Torlen tittar oroligt på Lucienne. ”Inte mera problem nu…”, mumlar han tyst för sig själv. ”Tillhör ni alltså den Hermetiska orden?”, frågar så Lucienne på Latin. ”Det förefaller vara så”, svarar Iacobus direkt och ler brett…

”Nåväl, det finns ingen tid att förlora.”, säger Lucienne, ”Vi kan prata mer på vägen om ert ärende till Mistridge”. ”Utmärkt.”, flinar Iacobus och nickar åt adelsmannen, ”Vi gör i ordning för avresa.”

Robine vänder på klacken för att gå iväg. >>>