I vilket ett eko från det förgågna hindrar hemfärden och förlänger äventyret…

Robine

Truppen blir förstummad av Robines verbala uppvisning. Lucienne imponeras av Robines förmåga och tittar storögt på henne. ”U-ursäkta”, säger Lucienne efter en stund, ”jag har visst inte presenterat mig ordentligt. Mitt namn är Lucienne. Vi kommer från Mistridge.” Plötsligt ser Robine lite förvånad ut…

”Det var märkligt”, säger hon, ”Jag träffade en man när vi var på ifrån Alopoc i förrgår som frågade vägen till Mistridge. Han sa att han skulle dit för att leverera ett paket. Tyvärr kunde jag inte hjälpa honom.” Nu lägger plötsligt Torlen sig i diskussionen. ”Ja, det där är lustigt. Jag vet inte vad det är med vägarna kring Alopoc men det är inte första gången folk där i krokarna har frågat om vägen till Mistridge. Men mig veterligen har vi aldrig beställt något därifrån eller tagit emot någon leverans från Alopoc. Och jag borde ju veta om vi har gjort det, va? He he.”, säger Torlen och sveper innehållet i sin bägare.

Theoron

Robine ser lite förnärmad ut. Lucienne har aldrig hört talas om detta och blir lite intresserad av historien. Hon slätar över Torlens abrupta kommentar och ber Robine att fortsätta sin berättelse. ”Nja, det var en ganska trevlig ung man som stannade oss och frågade vägen. Han såg lite jäktad ut men var väldigt artig. Han presenterade sig som ’Theoron’.” Plötsligt sprutar Torlen ut allt vin han har i munnen rakt i ansiktet på Clobi som sitter mitt emot. ”Vad i hela…” säger Clobi och ser chockad ut. Det stänker även på Lucienne och Robine, och Lucienne ilsknar till. ”Torlen, nu får du sluta med detta störande beteende!”, skriker Lucienne men tystnar direkt när hon ser att Torlen ser alldeles vit ut i ansiktet.

”Hur är det fatt, Torlen, mår du inte bra?”, frågar Lucienne. ”Den där T-t-theoron”, stammar Torlen, ”Hur ser han ut?”. ”Tja…”, säger Robine och tittar på Chanoine, ”han var väl i tjugoårsåldern, blond, med långa, smala fingrar och destinkt krokig näsa som om den hade knäckts vid något slagsmål.”

”Robine, är du säker på att han var i tjugoårsåldern?”, frågar Torlen. ”Ja, han såg ganska ung ut”, svarar Robine. ”Varför frågar du så?”, frågar Lucienne Torlen. ”För det var över fyrtio år sedan jag knäckte Theorons näsa i en brottningsmatch på Mistridge”, säger Torlen.

Villkor

”Vad säger du?”, frågar Lucienne, ”Vet du vem detta är?”. ”Den Theoron som jag kände och som passar beskrivningen som Robine givit, var nyss fyllda tjugo för trettio år sedan. Då bestämde Rådet att han skulle skickas till Windgraven för att ta reda på vad som försigår där och sedan rapportera tillbaka vad han snappat upp. Tyvärr har vi inte hört något från honom sedan dess. Förrän nu…”, säger Torlen och stirrar ner i sin tomma bägare. ”Trettio år sedan”, säger Lucienne, ”då borde han vara i femtioårs åldern vid det här laget. Om det verkligen är han”.

”Var exakt träffade du denna Theoron”, frågar Lucienne Robine. ”Nä, nä, nä, vänta nu lite här.”, säger Robine, ”Menar ni att denna Theoron inte åldrats ens en dag på trettio år? Om ni ska ta reda på vem det här är så vill jag följa med. Här finns uppenbarligen en själ som inte åldrats på trettio år. Honom vill jag träffa igen. Jag visar er, på plats, exakt var jag träffade honom. Vi följer med er tillbaka till Alopoc, eller hur Chanoine?”. Chanoine som suttit tyst hela tiden ser både orolig och nervös ut. Han är tveksam men ger med sig efter en hård blick från Robine. ”Så, vad säger ni? Är vi överens?”, frågar Robine krävande. Lucienne och Torlen tittar på varandra. >>>