I vilket truppen går på marknad i Javielle och passar på att fira St Fabía’s helgdag…

Vandring

Vandringen fortsätter söderut längs vägen. Så småningom synns ett stort torn på vänster sida. Kännslan av trygghet att åter vara inom synhåll från Mistridge sprider sig. Det dimhöljda, svarta tornet där på andra sidan floden, och vetskapen om den kunskap och makt som finns däri och som håller ondskan i schack, skänker lugn åt oroliga hjärtan. Vid lunchtid når slutligen truppen Javielle, byn närmast Mistridge.

Väl framme i byn har det skett en remarkabel återhämtning sedan Stormryttarens framfart. Husen har reparerats och marknaden som alltid hålls i samband med St. Fabía’s högtid är i full ruljans. När det nu blivit lunchtid känns det rätt att besöka marknaden och smaka på några läckerheter från när och fjärran. Medan övriga äter och dricker passar Lorine på och deltar i en bågskyttetävling som hon efter en jämn kamp vinner.

Lunchdags

Medan alla sitter och äter börjar Lucienne att prata med en kvinna och en man som sitter bredvid. De är enkelt klädda och det visar sig att de är två kringresande samariter, två Kathariska ’Credentes’ (Initierade). Kvinnan kallar sig Robine och mannen Chanoine. Fader Llaurenç ser gruppen sitta tillsammans och drar sig inte för att komma fram och förpesta tillvaron med sina dogmer.

Plötsligt uppstår en intressant och en något högljudd teologisk debatt mellan Fader Llaurenç och Robine. Då båda kallar sig kristna verkar de två ändå ha en väldigt olik världsåskådning. Det blir en folksamling runt dem och folk är nyfikna även fast många inte förstår vad de två bråkar om. Dock är det många som sympatiserar med Katharerna här i Languedoc, även bland de adliga. De lever i fattigdom och är renläriga, de har kunskap i läkekonst och hjälper ofta till vid barnafödande. Dessutom sägs det att Katharerna vet hur man undviker att bli med barn. De Katolska prästerna däremot är ofta fördömande och lever lyxliv i sina pråliga kyrkor, långt ifrån den vanliga människan. Till och den store St. Bernard lär ha sagt att Katharerna är de sanna kristna.

Debatt

Robine och Fader Llaurenç gör verbala utfall mot varandra och det mesta verkar kretsa kring huruvida det finns en Gud eller två. Katharerna tror att det finns två Gudar, en god och en ond. Den goda guden har skapat människans själ, ty den är ursprungligen ren och obefläckad medan den onda guden har skapat människans kropp och världen runt i kring den. Den Kristna Ortodoxa läran som Fader Llaurenç försvarar är att det bara kan finnas en allsmäktig Gud som skapat både kropp och själ, och världen.

Fader Llaurenç verkar inte van vid offentliga teologiska debatter och Robine snärjer honom ganska snart. ”Är den ortodoxa, allsmäktiga, Guden en rättfärdig Gud?”, frågar Robine. ”Hur skulle Gud, i sin allomspännande visdom, kunna vara orättfärdig?”, dundrar Fader Laurent. ”Är den ortodoxa, allsmäktiga Guden en rättvis Gud?”, frågar Robine direkt. ”Hur skulle Gud, med sin allomspännande kärlek, vara orättvis?” kontrar Fader Laurent och ler som om segern är nära. ”Men säg mig då, Fader Llaurenç, om den ortodoxa, allsmäktiga Guden är både rättfärdig och rättvis, hur kunde då denna Gud skapa en värld som är så full av ondska och orättvisor?”. Fader Llaurenç gör sig redo att svara men ser plötsligt väldigt snopen ut. Han börjar att försöka svara men verkar inte komma på något vettigt att säga.

Slutsats

Robine tar tag i Fader Llaurenç tvekan genom att raskt fortsätta. ”Om nu den ortodoxa, allsmäktige Guden är rättfärdig och rättvis kan han inte ha skapat en värld som är så full av ondska och orättvisor. Och om det är så att denne Gud faktiskt har skapat världen som är så ond och orättvis, ja, då kan inte den ortodoxa, allsmäktige Guden vara rättfärdig och rättvis. Hur ska du ha det?” säger Robine triumfierande. Fader Laurent bleknar plötsligt och blir alldeles askgrå i ansiktet. Människorna som samlats runt de debatterande börjar titta på varandra och nicka. ”Ja, det verkar ju stämma” säger en del.

Nu vänder sig Robine till folksamlingen och svarar på sin egen fråga. ”Den rättfärdige Guden har skapat människans själ men inte skapat världen den lever i. Världen, med sin ondska och sina orättvisor har skapats av den Onda Guden. Fall för världsliga, köttsliga frestelser och förenas med den Onde Guden för att pinas i Helvetet under en evighet, eller lev renlärigt och rädda din själ till den Goda Guden. Medan tid ännu finns”. Robine ser in i ögonen på de församlade som ser påtagligt gripna ut. Fader Laurent som inser att han förlorat muttrar, ”Tro inte att dessa människor kommer att tro på era kätterska lögner, ni kommer att brinna vid inkvisitionens bål för detta.”. Med dessa ord vänder sig Fader Laurent tvärt och tränger sig genom folkhopen. Människorna mumlar till varandra och börjar skingras. Många nickar. >>>